Nyhet: 2012-11-15

Vem kan ge oss rättvisa, vart vänder vi oss för att få hjälp? Är vi inte människor, får vi kanske inte ens finnas?
Det frågade Bagir Kwiek på ett seminarium om romernas situation under Global Week vid Göteborgs universitet.
Romer har alltid varit förföljda. Men i många europeiska länder har situationen förvärrats på senare år. Det kunde samtliga deltagare vid torsdagens paneldebatt under Global Week konstatera.
Ingrid Schiöler, Göteborgs stadsmuseums sakkunniga i romska frågor, berättade om ett besök nyligen i tre rumänska byar:
– Att romer flyr därifrån till Serbien, som verkligen inte är något paradis, säger en hel del om hur illa ställt det är i Rumänien. Ända fram till mitten av 1800-talet användes romer där som slavar. Folk bosätter sig på soptippar, samlar papp och skrot, pantar flaskor för att få pengar till bröd. En del försöker fly till andra länder, som Sverige. Men här anses rumänska romer inte ha något skyddsbehov; det görs inte ens några ordentliga asylutredningar så de får aldrig en chans att berätta om sin bakgrund eller om vad de tror kommer att hända om de återvänder.
Göteborg blev i år, tillsammans med Helsingborg, Linköping, Luleå och Malmö, pilotkommuner när det gäller att arbeta med romers inkludering.
Men det är en verksamhet som egentligen startade för flera år sedan, berättade Thomas Martinsson, miljöpartistisk ledamot av kommunstyrelsen.
– Vi bestämde oss för att inte göra något för romer utan med romer. Bland annat har vi startat en romsk entreprenörsutbildning och tillsammans med Stadsmuseet ett romskt kulturprojekt. Vi kommer också att bygga broar till skolan och utbilda romsktalande hälsokommunikatörer, samt fortsätta utreda ett romskt informations- och kunskapscenter. Och att världens enda romska folkhögskola, Agnesberg, finns i Göteborg är förstås oerhört värdefullt.
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter trädde i kraft 1998. Men vad den innebär i praktiken får varje enskilt land bestämma.
– I vissa länder, som Sverige och Norge, tillhör romerna de nationella minoriteterna, förklarade Peter Johansson, forskare vid institutionen för globala studier. I andra länder, bland andra Danmark, har inte romer denna status och omfattas därför inte av konventionens rättigheter. Konventionen kan också tolkas på olika sätt, ofta som rätten att få använda sitt språk eller slippa förföljelse. Men i Sverige lägger vi in något mer i texten; vi menar att minoriteternas språk och kultur också har rätt till stöd, att skolor bör undervisa om minoritetskulturerna även för majoritetsbefolkningen och att minoriteterna har rätt till delaktighet när beslut rörande dem fattas.
Samtalsledare var Eva Staxäng från Göteborgs universitets mötesplats Jonsereds herrgård. Hon undrade bland annat vilka åtgärder som är viktigast för att inkludera romer i samhället och förändra attityder.
– Jag var nyligen på ICA med min sjuåriga dotter, förklarade Bagir Kwiek, ordförande för föreningen Romer för kulturell utveckling. En vakt dök genast upp som följde varje steg vi tog. Vi romer behandlas sällan som individer utan som en grupp som bara ställer till med problem. Vi har alltid varit ett tystat folk men vi måste våga säga ifrån. Förr var Sverige världens samvete, det måste vi fortsätta vara så att vi lägger press på EU när romer behandlas illa. Och varje enskild svensk kan bestämma sig för att behandla alla människor med respekt och medmänsklighet.
I år är det 500 år sedan de första romerna kom till Sverige. Det uppmärksammas på regeringsnivå men också av Jonsereds herrgård som arrangerat seminariet. Det hölls dock denna gång i Vasaparken.
Foto: Johan Wingborg
Paneldebatt med Eva Staxäng, Thomas Martinsson, Ingrid Schiöler, Peter Johansson och Bagir Kwiek.
Se hela seminariet här: